Cancer är ett lurigt ord...

I vanliga fall så är cancer bara ett vanligt ord för mig. Jag skriver det så ofta när jag skriver ut läkarnas diktat. Ordet i sig betyder inte så mycket... det är lixom bara ett ord.

Men när någon närstående säger till dig att "Jag har cancer" eller men får beskedet att "din (närstående) har cancer" får ordet helt plötsligt en helt annan betydelse. Ordet blir direkt ett laddat ord. Ett farligt ord. Ett negativt ord. Ett jävla ord.

Det får mig att inse att livet är skört. Att det finns en person, en människa, bakom ordet cancer. En människa som går genom helvetet och förhoppningsvis tillbaka igen.

Nu har jag 2 närstående som väldigt nyligen blivit diagnosticerade med cancer. Det är inte roligt... den ena har riktigt bra odds att klara sig igenom detta även om det närmaste året blir tufft. Den andra har väldigt liten chans att klara sig igenom detta.

Hur gör jag som anhörig/närstående för att ta mig igenom detta. Jag vill stötta dessa personer så mycket jag bara kan, men jag måste ju oxå ta mig igenom detta. Och jag vet att vi kommer att göra det allihopa på ett eller annat sätt. Jag klarar mig igenom detta med hjälp av mina vänner/närstående. Jag har även hjälp av denna blogg, att bara få skriva av sig hjälper lång väg... man får ett helt annat perspektiv på sina problem eller undringar. Man inser att man är lite löjlig, det är ju inte jag som kommer att ha det tufft och jobbigt det närmsta året... det är någon annan. Och den lilla uppoffringen jag gör, eller det lilla jag kan hjälpa till med kan vara guld värt för den jag hjälper... och det är en hjälp i sig. :-)

Jag hoppas bara att det går bra för oss alla, jag hoppas det av hela mitt hjärta och jag hyser stort hopp.

Cancer är ett jävla ord... men vi ska besegra detta <3 <3

Tjingeling