Jag har nu varit sjukskriven i cirka 8 månader och det är dags att börja arbetsträna igen... Och detta ser jga frem emot med väldigt kluvna känslor. Min läkare tycker att jag ska skriva ner min upplevelser och känslor nu när jag börjar arbetsträna så att jag kommer ihåg det tills uppföljningen då det skall tas upp. Och det fick mig att tänka lite och jag insåg att jag kunde damma av min blogg här och använda denna som min dagbok... denna har jag ju alltid med mig, både på datorn, på surfplattan och i telefonen... så det kan ju inte gå fel... eller ... jo, det kan det... eftersom jag är så dålig på att ta tag i saker... men det är väl en del av mitt nya liv, att bli bättre på att ta tag i saker :-) så jag hoppas att jag kan återkomma snart igen och dela med mig av mina tankar och känslor här.

På återseende :-)

Anna

Då var påsken nästan över för denna gång. Och jag sitter i fåtöljen hos syrran och funderar över livet i största allmänhet. Har inte så jättepositiva vibbar från påsken de senaste åren. Min dåvarande chef dog precis innan påsk för 4 år sedan och precis efter samma påsk så dog min mamma... så tyvärr är påsken förknippad med lite negativa händelser. Fick precis samtal från min morbror dessutom. Morfar är jättedålig (igen) och vill inte han någon läkarvård. Han vill bara dö... :-( vad ska man göra, vi kan inte tvinga honom. Men det är nog bara en tidsfråga innan hans kropp ger upp. Han vill inget annat själv.

Men igår var vi och firade påsk hos några av syrrans kompisar. Det blev en spännande, intensiv, kaosartad och rolig dag. Vi åkte upp till dem redan i fredags och övernattade där, för att hinna med allting vi skulle göra den dagen. Dagen började med ett besök på Ikea, där det inhandlades bord och stolar till deras kök (plus en massa annat, som det brukar bli när man är på Ikea). Därefter skulle det handlas mat till påskmiddagen på kvällen, och 4 personer som vimsar runt på ICA Maxi och försöker att inte missa något är nog en syn för gudarna. Men roligt hade vi :-)

När vi kom tillbaka så skulle ju bordet och stolarna sättas ihopa så att vi kunde använda dem till middagen. Och då var tanken att karlarna skulle fixa detta, men helt plötsligt så var alla inblandade i detta :-) Men bordet och stolarna var på plats till middagen :-)

Och eftermiddagen/kvällen blev oxå intensiv och kaosartad. 11 personer som samsas i 1 hus... hmm...
Men tro det eller ej, 4 barn, 1 tonåring, 1 ungdom, 2 vuxna, 2 odefinerbara och 1 tant lyckades hålla huset intakt ;-)

Så det är rätt skönt att sitta här i fåtöljen och filosofera lite :-) Rätt skönt efter intensiva dagar... Ikväll vankas det förhoppningsvis lite bowling och mys med syster, svåger och bror... och imorgon bär det (om planen håller) av till brorsans favvo-ställe (NOT) Ullared... :-)

På återseende :-)

Tänk vad tiden går... känns som det var igår min lillebror tog sina första stapplande steg :-) Men det är ganska många år sedan nu... idag fyller han 23 år :-) min älskade lillebror börjar bli vuxen. Jag kommer fortfarande ihåg dramatiken som uppstod när han föddes, med akut kejsasnitt. Det såg illa ut ett tag, men det slutade ju bättre än bra :-) Jag kommer fortfarande ihåg vilken liten busunge han var när han var liten... hela tiden med glimten i de blåa ögonen, viftandes på sina låååånga ögonfransar.

Jag minns fortfarande många saker vad gäller min lillebror. Vilket får mig att inse att jag har fått uppleva så mycket tillsammans med honom, något jag är glad för idag. Mina minnen och upplevelser kan ingen ta ifrån mig...

Och fler upplevelser är på lut :-) Rockklassikerkryssning ligger på lut... Nu ska bara jag och tjejerna + lillebror och kanske någon till sätta oss ner o boka och fixa... sen är det röj som gäller... :-)

/Anna

Vissa dagar man är man mer känslig än andra. Igår var en sådan dag. Var ganska långt nere igår. Men det är väl så när man har typ 0 självkänsla och väldigt dåligt självförtroende. Vet inte riktigt vad jag ska göra. När jag har sådana här perioder så vill jag bara lämna allting och fly någon annanstans... det hjälperinte att fly men det hade varit skönt att kunna göra det ibland. Jag vill lämna mitt liv jag har här och börja om på nytt någon annanstans... vet dock inte var eller hur.

Sen är det ju så att lämnar jag så har ju min morfar och morbror ingen som hjälper dem och ställer upp på dem...

Skulle vilja åka till England/Irland och jobba, eller ta kontakt med min släkt i USA och bosätta mig där ett tag. Men det kräver ju en viss ekonomi att ta sig dit och det har jag inte. Lever man på existensminimum är man ju ganska fast där man är.

Vet inte vad jag skulle göra om jag blir av med lägenheten här... Eller jo det vet jag. Jag blir hemlös... jag blir en av dem som sover på parkbänkar, i trappuppgångar och var det är möljigt att sova...hoppas bara att jag får hyra ett förråd från Shurgard där jag kan ha mina grejor... :-)

Det är nog sant vad de säger... man är sin egen lyckas smed... man får väl skapa sin egen lycka och jobba hårt för den... :-)

Jag är på dåligt humör nu och jag är lite deppig. Tycker synd om mig själv och måste skriva av mig lite...

Fick oväntat besök av hyresvärden idag. De har varit här en gång tidigare efter klagomål på vanvård. Hade ingen aning om att de skulle dyka upp idag. Som tur var så städade och dammsugade jag i helgen, så här såg inte helt hemskt ut. Men de sågade mig längs fotknölarna. Enl dem så var här in smutsigt eller så men här var stökigt. Så nu får jag en chans till och anser inte de att här är snyggt o städat enl deras standard så blir jag uppsagd från lägenheten och får en plump hos Kronofogden för vanvård av lägenhet, vilket innebär att jag kommer att ha jättesvårt att få lägenhet efter det...

Det roliga var att hyresvärden påstod att jag blivit vräkt från förra lägenheten, vilket inte är sant. Jag sa själv upp den och flyttade. Jag protesterade mot det och då sa han ja, då fick du iaf en saftig räkning därifrån... något var det ju iaf... Oj vad det fick mig att må bättre.

Suprise suprise... jag har redan svårt att få lägenhet för jag har redan skuld hos Kronofogden, så det hotet hjälper inte.

Men de förstörde min dag iaf och nu sitter jag o tycker synd om mig själv och inser att jag är en riktigt värdelös jävel...

Det är inte kul att leva med skulder. Även om jag vet att det är jag själv som försatt mig i denna situation så önskar jag inte min värsta fiende ett sådant liv som jag har.

Jag vill inget hellre än att skaffa barn och man, hela idén med familj är det som jag lever för. Men jag har nu en gång för alla insett att det kommer inte att hända mig. För vem fasiken vill ha en tjej som har skulder hos Kronofogden, lever på existensminimum och inte kan ta hand om sig själv eller något så enkelt som en lägenhet. Visst jag kan skaffa barn själv, men vad skulle det barnet få för framtid hos en så värdelös skit som jag.

Så nej, jag har bestämt mig. Jag ska INTE skaffa barn, jag ska INTE skaffa man. Jag ska bli en gammal nucka som har en taskig ursäkt till liv...

Jag har dessutom 2 katter, och de hjälper också mig att leva vidare. Men skulle det bli så att jag blir hemlös så avlivar jag mina katter, säljer alla mina tillhörigheter och lämnar denna värld...

Så nu har jag kräkt av mig mina tycka-synd-om-mig-åsikter och det känns inte ett dugg bättre. Jag får sova på saken och se om jag mår bättre i morgon.

Jaha, då är det midsommarafton idag. Just nu håller jag på att tvätta...jag tycker det är så tråkigt... men det är ju något man måste. Är dock snart färdig. Ska snart hoppa i duschen. Ska ju hem till morfar och äta sill och potatis. Det är ett måste på midsommar: matjesill, nypotatis, gräddfil, gräslök och jordgubbar... :-)

Och så blir det såklart fotboll på tv idag :-) Spanien - Brasilien, say no more... + några matcher till. Tycker lite synd om Danmark att de inte klarade av att vinna mot Japan igår och gå vidare i gruppen, hade varit kul om de gjorde det.

Ha en skön midsommar!

Vad ska man göra...en förkylning har attackerat mig... det började lite fint förra helgen med att jag hade lite ont i halsen, matt i kroppen... sen har det gått lite upp och ner i veckan. Och dum som man är så har jag ändå varit på jobb. Och idag, när man nu slappnar av, så drabbar förkylningen mig med full kraft. Den har nu gått upp i näsan o börjat dra sig uppåt ögonen...så imorgon kommer jag väl att se ut som en uppsvälld valross i ansiktet...   

Idag är det 1 år sedan min chef hastigt gick bort, totalt oväntat. Det var det sista jag och mina kollegor väntade sig. Och tyvärr som kommer ju sällan en olycka ensam. Om cirka 2 veckor är det 1 år sedan min mamma hastigt gick bort... Den dagen kommer inte att bli roligt. Jag saknar henne något så fruktansvärt varje dag, och högtider och sådan här dagar är det extra jobbigt. Men vad ska man göra... man kan inte göra mycket annat än att ta 1 dag i taget. Jag får kämpa på, fast det är jobbigt ibland.

Det är jobbigast på kvällarna. Funderar mycket och har svårt att sova. Igårkväll gjorde jag till och med ett försök med sömntabletter, men som vanligt så fungerade det inte...kunde ändå inte somna. Däremot så grät jag mig själv till sömns igår... och det vill jag inte uppleva igen... det var jobbigt på många sätt. Så jag vågar inte ta fler sömntableter...

Men som sagt... jag kämpar på... 1 dag i taget... :-)